Vecka 26 går mot sitt slut och snart är det dags att påbörja vecka 27. Vissa veckor går galet fort och vissa känns väldigt långa. Var hos barnmorskan förra veckan och mätte magen, något mindre än med de andra två barnen. Har ju kämpat en hel del med att inte bli för stor, just för att slippa få för intensiv värk för tidigt. Tyvärr fick jag sockersug av en annan värld för ca 1-2 veckor sedan som inte gett med sig vilket inneburit några extra kilon samt vätska i kroppen. Jag känner hur svullnaden kommit framför allt i händer, fötter och ansikte.
Känner mig riktigt tung och värken i både rygg och nacke är redan riktigt intensiv. Inte alls som jag önskat men ska försöka dricka mycket vatten som jag slarvat med. Läste att det ska hjälpa mot att samla vatten så det blir till att hinka vatten om dagarna och kissa var 5 minut…
Jag har alltid gått upp mycket under mina graviditeter och vet att det kommer bli så även denna, är väl så min kropp funkar. Med Liten gick jag upp 29.5kg och hade sjukt mycket vatten i kroppen och med Lillebror gick jag upp 25kg, inte lika mycket vatten som tur var med honom. Hade önskat på att hålla mig runt 15kg denna gången men just nu ser det ut att bli betydligt mycket mer. Finns ju inte så mycket jag kan göra utan det blir som det blir men jag skulle ljuga om jag sa att det inte stör mig.
En annan mindre rolig sak med att vara stor är alla kommentarer om vikten, fick höra ofta med Liten att jag måste vänta tvillingar eller om jag skulle föda nu trots att det var många veckor kvar. Samma kommentarer har redan börjat och hur kul är det när man inte ens kommit till vecka 30!? Försöker att inte ta åt mig men visst är det både tröttsamt och sårande…
Den helt klart roliga biten är att varje dag få känna små sparkar och knuffar. Sitta att planera babyhörnan i huvudet och försöka föreställa sig hur det kommer att bli att vara 3barnsmamma. Mysigt är även att höra Liten prata om bebisen och när hon sådär lite spontant tittar på mig och magen och frågar om den inte kan komma ut NU! -Men snälla mamma!! brukar hon säga när jag förklarar att den inte är klar än.
Jag och Liten åt middag med mormor förra veckan och vi satt och pratade lite om könet när Liten slog näven i bordet med ett brak och sa att det visst är en Lillasyster där inne! Ingen idé att bråka med henne inte 🙂 vi får väl se helt enkelt om hon har rätt eller inte…
♥
Ha en fin dag vänner!
Tassar & små tår... 