Bara sådär så slutade jag amma. Vi gick från kvällsamning till ingen amning alls bara sådär utan att jag riktigt var beredd. För att få lite extra sömn åkte jag och Liten till Moster igår och spenderade kvällen och natten där med tjejmys på hög nivå nerbäddade med tjocka täcken i soffan med chipsskålen en hand bort och en massa tjejsnack. Sambon var hemma själv med Lillebror och hela vår härliga skara hundar. Det gick alldeles utmärkt att jonglera allt från bebismat till hundmedicin och att somna utan amning var heller inga större problem…
Så ikväll tyckte min kära att vi skulle fortsätta utan amningen eftersom att vi ändå pratat lite om att så småningom sluta. Jaha, bara sådär så var det över… Förberedde en flaska välling och la den lille mannen som tryckte huvudet ner i kudden och somnade, ja där stod jag då med fyllda bröst och en flaska välling i handen och kände mig genast ganska så överflödig. Och kanske är det just det som gör att det nästan tar emot lite att sluta amma, för den lilla mannen verkade ju vara jätte redo att klara sig utan någon kvällstutte…
Drar en lättad suck med gråten i halsen och njuter av tanken av att imorgon, ja imorgon ska jag banne mig ta en värktablett när jag vaknar och inte en sån där som inte hjälper någe vidare men som är det ända jag kan ta när jag ammar, nä en sån där stark jäkel som tar bort all smärta och som låter mig andas några helt smärtfria timmar…
Tassar & små tår... 