Hund · Livet

Med samma glädje och värme i själen…

Så var han hemma igen, äntligen!

En av våra finaste som har legat på intensiven i nästan en vecka och som har haft dom finaste av änglar som vakat över honom där uppe. Varenda människa jag möter eller pratar med kan inte förstå, förstå hur han kunde överleva det där hemska hemska han varit med om. Men det gjorde han, ja det gjorde han!

Svårt att ta in ibland men nu när han är hemma känns det mer verkligt på något sätt. Han lever och han är hemma hos sin familj med samma glädje och värme i själen som han lämnade oss för en stund. Vi myser, kelar och pratar han och jag utan att yttra ett ord så vet vi att vi känner likadant…

Ang mitt förra inlägg så antar jag att bägaren var på tok för full och det rann över. Jag behövde få ur mig och jag behövde lätta på det som tryckte och efteråt kändes det mycket bättre. Ni ska veta att jag är envis, så fruktansvärt envis och ibland (oftast) vill jag klara av allt själv. Ibland måste även jag inse att det inte går och trots att det är svårt måste jag tala högre, ja rent utav skrika ibland. Vartenda ord som skrivits till mig har värmt mitt hjärta och det hjälper lite att faktiskt veta att man inte är den enda som låter det brista ibland, så TACK till er alla för all er kärlek ♥

7 reaktioner till “Med samma glädje och värme i själen…

  1. Underbart att se nya bilder på honom! Även om han är omplåstrad och trattad så är det mindre sorgligt än bilder i dåtid just nu. Nya bilder ger framtidshopp! 🙂

  2. Jag fick lyckotårar i ögonen när jag såg överskriften ❤ Jag blev så glad över att han har fått komma hem igen er lilla skatt!!! Nu hoppas vi att han återhämtar sig snabbt och ordentligt å snart har full fart igen 🙂 Krya på dig älskade VIN!!!! Styrkekramar i massor!!!!

  3. Åh, vad roligt att läsa att ni mår bättre båda två – fortsätt må bättre och tillåt er att bara njuta av varandra. Kram!

  4. Underbart att han är hemma!! Ang ditt tidigare inlägg så förstår jag dig helt och fullt och känner så väl igen vartenda ord du skriver och det du skrev om hur det kreativa försvinner med stress och värk var så slående. Jag har inte barn, men även utan det ansvaret så har jag dagar jag känner precis exakt så. Så du har min fullaste empati för att det rinner över.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s