Hund · Livet

Samtalet…

Så kom det äntligen, samtalet som jag väntat på i nästan ett dygn. Vin är opererad och han har återhämtat sig bra efter operationen. Han mår under omständigheterna rätt så bra och ligger på intensiven där han aldrig är ensam. När dom beskrev honom ville jag bara skrika rakt ut, skrika förtvivlat för att dom är där och inte jag! Det är precis min hund dom beskriver fast ändå inte. Han verkar vara så skör och det är långtifrån vad han normalt brukar vara så visst känns det ända in i hjärtat och hur stark jag än försöker vara så är insidan ändå helt trasig…

Tårarna föll ner för mina kinder och när jag la på bröt jag ihop i gråt. Att vi ens har turen att så småningom få åka och hämta hem honom är helt otroligt och fortfarande lite svårt att ta in. Någon stans så vågar man ändå inte slappna av för mycket eftersom att det fortfarande kan uppstå komplikationer men om det fortsätter i rätt riktning så kanske han får komma hem i början på nästa vecka…

20121123-142005.jpg