Hund · Uncategorized · Utomhus

Mentalbeskrivning…

Förra helgen gjorde vi Mentalbeskrivning på Vin. Vi åkte upp till klubben tidigt för att vara med när Sabine gick med två av sina tjejer. Efter några timmars väntan var det vår tur och jag hade ännu inte bestämt mig för om jag skulle genomföra skotten eller inte. Dom skjuter ju rätt så bra från polisens skjutbana som ligger ett stenkast därifrån men det bekymrade inte Vin det minsta och trots att han suttit i en bil halva dagen med skott utanför så visade han ingen osäkerhet överhuvudtaget så tillslut beslutade jag att vi skulle genomföra dom ändå. ( för er som inte vet så har jag tvekat då han efter bilolyckan visat viss känslighet för höga plötsliga ljud )

Vin sitter redo och väntar på sin tur…

_DSC0738

Thornapple Only The Brave ”Vin” (Vinn)

_DSC0742

Lite massage innan är ju aldrig fel…

_DSC0745

På hanteringen följer han med testledaren och besvarar kontakten. Sedan vänder han om och tittar på mig och strosar glatt tillbaka till mig. Hanteringen accepterar han utan problem och precis som på utställning står han bara stilla…

_DSC0748

_DSC0750

På leken förvånade han mig stort då han faktiskt visar stort intresse och leker aktivt något jag inte trodde han skulle göra. När han kom till oss visste han inte alls vad kampa var och att kasta en pinne var helt lönlöst då han bara stod som en frågetecken så det kändes verkligen stort att vi lyckats få fram såpass stor leklust i honom…

_DSC0753 _DSC0756 _DSC0758

Själva kampandet gjorde han inte riktigt utan buffade mest på mig och leksaken…

_DSC0759

Jakten springer han iväg efter föremålet men stannar efter halva vägen. När vi går fram nosar han på trasan och går vidare. Andra gången springer han ut och avviker snabbare ut mot buskarna för att sedan inte bry sig mer om den…

_DSC0762

På Aktiviteten står han lugnt och tittar omkring sig, mot slutet luktar han lite i gräset.

_DSC0765

Avståndsleken…

_DSC0768 _DSC0769

Vin visar intresse och springer rakt mot figuranten för att hälsa och nosa på leksaken. Han försöker leka men visar inget större intresse för hennes trasa så efter en stund springer han tillbaka till oss…

_DSC0770

Vid Overallen gör han en kort undanmanöver utan att visa hotbeteenden.

_DSC0772 _DSC0775 _DSC0777

När jag närmar mig overallen följer han efter och tittar nyfiket…

_DSC0781

Han springer och kissar och springer sedan tillbaka till mig när jag satt mig ner på huk framför overallen.

_DSC0787 _DSC0789

Han luktar en snabbis på den och hoppar upp i mitt knä och pussas…

_DSC0791 _DSC0794

Han gör en liten båge på första tillbaka vägen men därefter inget kvarstående intresse…

_DSC0800

_DSC0805

När skramlet kommer gör han en liten undanmanöver bakåt stannar upp och tittar vad det var sedan följer han mig fram till skramlet och släcker törsten i vattenpölen. Vid första tillbaka vägen gör han en ytterst liten båge för att sedan inte visa något intresse vid de andra passagerna…

_DSC0807

Här förvånade han mig ganska mycket då jag trodde han skulle reagera lite starkare på ljudet. Riktigt positivt såklart!

_DSC0808

Spökena blev inte riktigt som dom borde då poliserna som sköt genom hela Mh:t bytte vapen med betydligt högre skott samtidigt som spökena gjorde entré så Vin stod vänd med ryggen mot spökena i riktning mot skotten. När han tillslut vänder blicken fram mot mig ser han spökena och går fram till mig utan att bry sig så värst om spökena. Spänner upp sig lite och iakttar dom…

_DSC0812

När jag går bort mot spöket följer han glatt med och hälsar mer än gärna på figuren…

_DSC0818

Han hoppar upp och försöker pussas…

_DSC0822

_DSC0830 _DSC0836

Under leken startar han snabbt och leker aktivt men griper lätt med framtänderna och tappar intresset för leksaken mot slutet…

_DSC0839

När skottet går av försöker jag få honom intresserad av leksaken vilket går sådär. Han stannar upp någon sekund och springer några meter bort mot skytten där han stannar och vädrar efter skytten. Jag försöker kalla tillbaka honom och han tittar mellan mig och mot skytten och står kvar tills jag går mot honom då han möter upp mig.

Testledaren valde att bryta då hon tyckte det vore orättvist mot honom. Själv tycker jag att vi kunde fortsatt då jag inte såg någon rädsla eller osäkerhet i honom. Han stod lugnt låst mot skytten och iakttog så enligt min uppfattning borde han fått en 4:a

Oavsett vad det står i pappret känns det otroligt bra då jag fått en bekräftelse på att han inte är så ljudkänslig som jag trodde. Han genomförde ett Mh med skott under hela banan och trots allt han gick igenom brydde han sig inte så värst mycket om det. Han visade sig vara mycket coolare än jag trodde och mest av allt visade han till min förtjusning en rätt stor leklust som vi absolut ska bygga vidare på!

_DSC0847

Tiden efteråt har han varit precis som vanligt och han visar inte minsta beteendeförändring vilket känns super! Det är en riktigt härlig kille vi har.

Thornapple Only The Brave har numer Känd Mental Status

Stort Tack till Sabine för sällskapet och hjälp med fotandet!!!

Livet

Jag vill slippa fightas…

 

Så gick andan ur mig, allt jag kämpat så hårt för att hålla tillbaka och allt jag kämpat så för att inte låta bryta ner mig har tillslut kommit ikapp mig. Brevet som jag så länge väntat på men ändå inte velat ha det har äntligen hittat sig hit med de tunga orden att jag är utförsäkrad att jag fått avslag finns nu svart på vitt i min hand.  Allt jag kämpat så för att mota bort har slagit tillbaka och jag kan inte längre hålla gråten och hopplösheten borta. Jag känner mig matt, svimfärdig och illamående. Börjar förstå varför matlusten knappt finns kvar och varför illamåendet inte släpper.

Det känns som att man hela tiden jobbar i motvind, allt jag vill är att gå vidare hitta ett nytt jobb som jag faktiskt klarar av som ger mig möjlighet att få en lön i tid till att räkningarna ska betalas. Ett jobb som inte ser min skada som ett hinder. Jag vill gå till jobbet och göra något jag trivs med och kunna komma hem och fortfarande ha orken att umgås med mina barn, att laga mat och att promenera mina hundar.

Jag vill slippa gå till läkaren stup i kvarten och förklara hur jag mår, förklara samma saker som jag gör varje gång, jag vill slippa fightas med myndigheter om min rätt att få ersättning för en skada som inte är självförvållad. Jag vill känna mig lika mycket värd som människan bredvid mig. Jag vill slippa höra andra prata om mina problem och begränsningar och istället höra om mina tillgångar och hur mycket jag har att tillföra.

Vem hade inte blivit knäckt av att försöka behålla sin livsglädje samtidigt som myndigheter vänder en ryggen på löpande band, talar om för en att man är för frisk för att vara sjuk men för sjuk för att vara frisk?

_DSC0256

Jag var en tjej i mina bästa år som precis blivit mamma och som levde varje dag energifylld. Jag tränade och tävlade med mina hundar, hängde på hundklubben och tog långpromenader i skogen. Jag jobbade och tjänade rätt ok med pengar. Jag inredde hemmet, fixade och målade. Lekte med min dotter och gjorde utflykter kors och tvärs.

Allt det förändrades när jag plötsligt stod först i en seriekrock. När jag tillslut förstått att jag kommer få leva med kronisk smärta. Om ni tror att det knäckte mig så har ni fel, jag beslutade mig istället för att kämpa för att inte låta någon sätta sig på mig och så fick det bli. Jag kämpade varje dag i 2 år, vissa dagar har varit tyngre en andra men jag har alltid vaknat upp till en bättre dag nästkommande morgon tills idag.

Idag gick det inte längre att hålla tillbaka allt det där…

Barn · Hund · Livet · Rosa · Sommaren · Utflykt

Som handen i handsken…

I lördags besökte vi Kulturkalaset tillsammans med lilla kusin & familj. Hela stan var full av folk och vädret var på topp. Sist jag besökte stan under dessa dagar hette det fortfarande Göteborgskalaset så det var några år sedan. Barnen åkte lite karusell och vi strosade runt och tittade på diverse olika saker. Efter ett tag hittade vi ett stort tält men lite pysselverkstad. Något som passade både mig och Liten som handen i handsken. Vi målade glas, gjorde armband och en festlig mask. Det var riktigt trevligt trots att vi bara var inne under förmiddagen men alldeles lagom när man har småbarn.

_DSC0219

I söndags gjorde Vin sitt Mh och han förvånade mig faktiskt en hel del vilket var super kul! Det visade att han har kommit långt under sina 2 år hos oss vilket glädjer mig mycket. Jag blev också förvånad över hur cool han var trots att vissa saker har varit lite jobbiga efter olyckan i November.

Tyvärr har jag själv mått riktigt dåligt i kroppen efter ansträngningen och alla spänningar. På det har jag haft läkarbesök och samtalsterapi vilket i sig är rätt utmattande. Därför har det dröjt med uppdateringen från Mh:t men jag lovar att det kommer så fort jag får orken att sitta lite längre vid datorn.

Ha en fin kväll vänner och sov så gott!!!

 

Djur · Lilla Kanin · Livet

Vår Lilla Kanin…

Lilla Kanin hittades så gott som förlamad i hela bakpartiet en eftermiddag. Vi förstod inte alls vad som hänt och han var alldeles matt. Jag ringde akuten men de hade fullt så vi fick avvakta med att ta honom till veterinären och under tiden låg han i min famn mest hela tiden. Blev matad, badad och ompysslad. Jag har aldrig någonsin träffat en kanin som honom, han påminner så otroligt mycket om en hund och han tycker om oss otroligt mycket.

När jag väl lyckades få en veterinärtid fick jag höra att det nog var bäst att låta honom somna in. Och jag som är så otroligt känslig och som tycker det är så hemsk att ta ett liv från någon som för övrigt är pigg och glad, jag grät som ett litet barn och kom in på kliniken med gråten i halsen och tårarna rinnande ner för kinderna. Fick träffa läkaren som tittade, lyfte och bände på Lilla Kanin och pratade med honom precis som vi. Eftersom att han fortfarande hade lite känsel kvar gav han oss hopp, hopp om att lite medicin skulle göra susen för vår vän. Jag torkade tårarna och viskade till Lilla Kanin att allt skulle bli bra.

Satte mig i bilen något chockad över att ha honom kvar hos mig. Åkte raka vägen till apoteket och hämtade ut medicinen. Kom hem och bäddade ner oss i soffan där han somnade som en stock…

_DSC0090 _DSC0181 _DSC0207

Nu efter lite mer än en vecka sitter han upp själv, använder bakbenen om än lite vingligt och både äter och dricker själv. Den lilla mirakel kaninen svarade fint på medicinen och börjar sakta likna sig själv igen. Han och jag kommer alltid minnas dagarna han låg svag i min famn, då han blev stilla badad i handfatet och de gånger jag fått i honom vatten som han annars inte orkat dricka.

Ni vet den där blicken av tacksamhet, den har jag sett hos honom många gånger under denna tiden och jag förundras över hur storhjärtad han är vår Lilla Kanin ♥

_DSC0261