Vilken skillnad…

De senaste 2 veckorna har verkligen varit hemska emellanåt. Jag har verkligen fått erfara hur knäckt man kan bli av att höra hjärtskärande barnskrik timme efter timme. Vi har funderat mycket på vad de kan berott på och tankarna har varit många. Hela tiden har jag gått tillbaka till att hon verkar vara känslig för att bli övertrött. Kommer hon inte till ro vid rätt tidpunkt är det riktigt svårt att få henne att slappna av och sova. Vi diskuterade lite om det på Bvc där de sa att man inte kan gå undan när man har småbarn i huset utan att de helt enkelt får vänja sig. Visst kan jag hålla med om det och det är väl därför vi aldrig testat att låta henne få sova helt tyst…

Efter nästan 4 dagar med en nöjd och utvilad Lillasyster förstår jag äntligen att hon verkligen är så känslig med sömnen. Barnen har fått börja lite senare på dagis då hon ofta vill somna om på morgonen och inte får ro när vi ska iväg för tidigt och vilken skillnad det blivit! En helt annan bebis som skrattar åt sina syskon på morgonen och som sakta börjat ta nappen som tröst. Hon har mycket lättare att somna om när vi kommer hem och äter även mycket bättre när hon fått ro att sova. Innan ville hon inte riktigt äta när hon blev för arg och jag började fundera på vad det var för fel med amningen. Nu funkar det riktigt bra igen och hon är mätt och nöjd vilket resulterar i att hon inte vaknar till hela tiden…

Det är verkligen helt otroligt vilken skillnad vi upplevt och livet börjar äntligen kännas lite mer normalt igen. Hon har fortfarande vissa stunder då hon är mer missnöjd än annars men hon är inte alls så arg och ledsen som tidigare. Jag håller mina tummar hårt och hoppas på att detta håller i sig. Det är helt underbart hur hon känns mer avslappnad och bjuder på mer vakentid utan gråt och istället tittar och skrattar…