Så hjälplös…

Just nu står tiden stilla, vi har en Lillasyster som inte alls är nöjd. Det är svårt att veta exakt vad som är fel, det går ju bara att gissa sig till. Bvc tror att hon är för ivrig när hon ska äta och att det ställer till det för henne, till slut blir hon så arg för att hon inte kan slappna av och äta att hon bara skriker istället. Vi bär, vaggar och försöker lugna henne men inte mycket hjälper. Många gånger somnar hon hungrig och vaknar till efter en kort stund och då ofta ännu argare. Att försöka lägga henne till brösten då är näst intill omöjligt då hon ofta bara skriker ännu mer…

Jag är så matt i kroppen av allt bärande och vaggande och det krävs inte mycket för att värken ska göra mig förtvivlad. Skriket påverkar mig mycket snabbare nu och jag känner mig så hjälplös, känns ofta som att mitt egna barn inte vill vara hos mig och jag vet liksom inte vad jag ska göra för att lugna henne. Hon skriker i timmar ibland med endast några korta pauser och det tär på mitt psyke att höra hennes skrik och inte kunna göra något för att underlätta…

Sedan kommer det dagar då hon sover bra, äter bra och kommer till ro mycket bättre än vanligt. Då man tror och hoppas på att nu vänder det men dagen efter är hon tillbaka i sina dåliga vanor. Många gånger är det barnen som stör hennes sömn och det är ju helt omöjligt att hålla dom tysta för att hon ska få sova. Det dåliga samvetet för Liten och Lillebror blir bara större och större men just nu måste min fokus ligga på Lillasyster. Emellanåt tar Mattias henne så jag får göra saker med barnen och de tillfällena värdesätter jag enormt mycket just nu. Som tur är har dom accepterat att hon skriker för det mesta och det verkar inte ha någon stressande effekt på barnen i alla fall…

Jag hoppas så att vi kommer ta oss igenom det här och att det snart blir bättre. Dagarna flyter in i varandra och ofta har jag inte koll på vilken veckodag det är. Gör det mesta på ren rutin och kommer på mig själv att försvinna i mina tankar. Jag vill inget hellre än att hon ska vara nöjd och komma till ro. Jag saknar min lilla flicka som sov gott i början och som kunde ligga i famnen utan att skrika.

Hur tufft det än må vara så är hon det finaste jag har och jag älskar henne av hela mitt hjärta!!!

♥