Förr promenerade jag ganska ofta runt kyrkan som är en ganska lagom liten runda men sedan Vin kom har det mest blivit att vi tagit bilen och åkt till någon skog eller gått upp till skogen här. Mycket har ju så klart att göra med att jag har ganska mycket värk i kroppen sen olyckan vilket gör att 3 dragandes hundar blir för mycket helt enkelt.
Hur som helst så inser jag att båda mina små skulle må gott av lite människomöten, hundmöten och andra intressanta saker som man oftast inte råkar på mitt ute i skogen.
Nu till mitt lilla problem, titta på bilden nedan. Ja sådär ser det ut för det mesta när alla 3 får gå med och hur skjutton löser man det på ett smidigt sett? Jag vill helst ha hundarna framför mig då belastningen blir bättre i ryggen för mig. Någon som har ett bra förslag så hit me!!
Min fina trio
Tassar & små tår... 
Testa kortkoppel som sätts fast i kopplet du sedan håller i. gör att de får mindre svängrum 😉
http://www.jamihundsport.se/eaton-kortkoppel.html
Hej Nadia. Vet inte alls hur ditt promenadstråk och längd på den ser ut, och vet att tiden som småbarnsförälder ofta är lite begränsad, men det kanske går att dela upp promenaderna så att du tar dem en och en – eller tränar dem ensamt varsin dag?
Vet också att det finns bra midjebälten att fästa kopplen i (till en eller flera hundar), som gör det lite mer skonsamt för axlar och armar samt gör att man får händerna fria. Har dock aldrig provat detta själv, så vet inte hur det fungerar men vet flera som är jättenöjda med den lösningen… 🙂
Hälsningar Renée och Minna
Går du med el utan vagn? När vi hade många så hade jag liksom kopplen löst hängande mellan fingrarna och bytte ständigt plats på dem utefter hundarna snurrade för att undvika trassel. En teknik som efter ett tag funkar i sömnen. Med vagn höll jag dem kort bredvid mig och då hade de bestämda platser och fick inte byta.
Går du med baggen så kanske två expanderkoppel kopplade i en snurrhake vore nåt till tonåringarna medan Nea går i vanligt som du håller i handen?
Tja om det hjälper el passar dig vet jag ju inte men det var min tanke iaf. Kram!