Jag vet att ni är många som tänker på mig just nu, att ni är många som är oroliga för mig.
Just nu behöver jag bara få vara ifred, känner att jag inte orkar så mycket mer än att bara få vara. Hjärtat gör så vansinnigt ont och tårarna är nära precis hela tiden. Hela förra veckan gick jag och väntade, väntade på att dom skulle ringa och säga att det blivit något fel. Att jag skulle få komma och hämta henne. Att hon äntligen skulle få komma hem.
För det ända jag vill är att hon ska få komma hem igen…
Jag försöker förstå, försöker finna ro i hjärtat med att det aldrig kommer bli så. Försöker förstå att jag aldrig kommer få kramar henne igen, aldrig höra hennes glada lilla stubb slå mot golvet eller aldrig kommer få se henne igen. I 5års tid har hon aldrig lämnat min sida, hon har alltid funnits där, nära nära. Vad gör man när en del av sig själv försvinner?
Tusen Tack fina ni för den fina buketten jag fick hem ♥
Det betyder så mycket att ni finns där även om jag inte orkar säga det just nu…
♥
Du älskade lilla vän vad jag saknar dig…
Tassar & små tår... 