God morgon, eller nä morgon är mer på sin plats! Måste erkänna att jag är mer som ett vrak idag, Lillebrors nya sovvanor verkade bli bättre en natt för att sedan få världens bakslag och nu är vi tillbaka där vi började ungefär. Känner mig platt, livlös och alldeles matt. Knappt så jag orkar stå på benen och just idag tackar jag gudarna för att mina barn är underbara glada små individer så jag orkar hålla ihop under dagen!
Eftersom att Theos mage kurrar hysteriskt mitt i natten bestämde jag mig att han kunde få ett mål efter kl 05 och det funkade i 2 nätter då han sov mycket bättre men helt plötsligt vaknar han varannan timme igen och visst går det att tillslut lägga honom utan att amma men det går 10min efter att man lagt sig ner själv så vaknar han igen och så håller det på några gånger innan han somnar helt och tro mig när jag säger att man blir helt knäpp när man hoppar upp och ner från sängen minst 15ggr per natt…
Eftersom jag håller på med tårtdekorationerna så sitter jag ju dessutom uppe till sent, lägger mig tidigast runt midnatt och sover någon timme åt gången för att sedan behöva vakna runt 06 då han börjat vakna helt. Gör allt jag kan för att han ska somna om och efter någon timme om jag har tur somnar han men då vaknar Tindra. Ja, just nu är det rent ut sagt skit att vara 2 barns mamma, på nätterna i alla fall. Ber om ursäkt för mitt oinspirerande inlägg men jag behöver verkligen få spy av mig lite för hur kan man vara så fruktansvärt irriterad på någon man älskar så oändligt!??
♥
Happy friday till er som sovit gott!!
Tassar & små tår... 
Många kramar!!! Det är tufft emellanåt!
Det är just de man älskar mest som kan reta upp en värst också… En tanke bara, det är inte läge att ge upp för ett tag, låta honom äta på nätterna så ni får sova hyfsat och skaffa lite energi för att sen börja om igen om några veckor? Envishet är visserligen bra, men inland tror jag man får backa och börja om när det är bättre läge. Oavsett hur du gör hoppas jag att det lugnar sig snart!! Kram!
Oj vad jobbigt! Viggo höll på så i några veckor och det var efter att jag höll på att gå upp i atomer av trötthet som jag slutade amma helt…
Hoppas det blir bättre, kram!
Usch, förstår att det suger. =(
Jag håller med om att det är fascinerande hur det är så mysigt, roligt och det mest fantastiska i världen att ha de små, och samtidigt är man så trött till och från att man inte vet vart man ska ta vägen. =) Jag brukar peppa mig själv med tanken ”det är bara en dag, det är bara en dag” när man haft en dålig natt… Kram!