Barn · Bebis · Livet

Lika trötta, lika ledsna, lika förbannade…

Trött, ledsen, förbannad ja känslorna är många denna morgonen…

Igår kväll var Mattias tvungen att åka iväg till jobbet då det hade regnat in på ett ställe där de jobbar. Jag fick ställa in min planerade hundträning och fick lägga båda barnen själv vilket inte brukar vara något problem, ibland kan de ta lite längre tid men annars brukar det funka fint. Men inte igår! Det började med att Theo inte ville somna, vred och vände på sig och ville inte komma till ro. Tillslut lät jag honom vara en liten stund och gick ut och gjorde välling till Tindra och la henne i sin säng. Gick tillbaka till Theo som inte gav sig och kom på att han inte fått någon gröt på kvällen så jag tog upp honom och satte mig inne hos Tindra. Efter ett tag höll han på att äta upp min arm så jag gick ut och gjorde gröt till honom…

Satte mig ner vid bordet och då börjar Tindra gråta och ropa efter mig, gick in och förklarade att Theo måste äta innan jag kan komma och gick tillbaka. När Theo ätit upp gör jag ett nytt försök till att lägga honom men han vägrar fortfarande! Tindra gråter och vägrar somna så tillslut hamnar vi i soffan allihopa efter ett mindre utbrott från min sida. Theo somnar strax därefter i min famn och jag smyger in med honom. Säger till Tindra att pappa är på väg hem och låter henne ligga med mig i soffan, 5 min senare sover hon.

Till råga på allt har jag bestämt mig för att Theo ska sluta snutta på natten då han sedan några veckor tillbaka vaknar varannan timme och jag orkar helt enkelt inte längre. Kvällen kom och han vaknade, M tog upp honom och la honom intill sig och gav honom lite vatten. Theo blev till sist klarvaken och ville inte ligga kvar där. Jag blev förbannad och tog upp honom, gick runt med honom en halvtimme och han somnade och sedan fick jag sitta med honom i famnen en halvtimme till för han vaknade till varje gång jag försökte lägga ner honom.

När han precis somnat vaknar Tindra och M går in  för att lägga om henne men hon gråter hysteriskt och tillslut tar han in henne till vår säng varpå Theo vaknar och är argare än någonsin! M tar ut honom och går runt och när han gallskrikit en bra stund går jag ut och tar över. Efter någon timme ger han äntligen upp och jag kan sätta mig i soffan och bara gunga lite. Tillslut bäddar jag ner honom i soffan och hämtar ett täcke och lägger mig intill. 2 timmar senare vaknar han lika arg som innan och allt börjar om.

Vaknar av att M går till jobbet, somnar om och vaknar några minuter senare av att Tindra vaknar. Tindra och hundarna väcker Theo och sedan gör vi allt för att komma iväg till dagis i tid med ytterligare några utbrott från oss alla tre. Lika trötta, lika ledsna och lika förbannade…

 

Totalt 2-3 timmars sömn i natt och jag känner mig alldeles spyfärdig av smärtan i kroppen. Huvudet är tungt och gråten är nära, nu är Tindra på dagis och jag ska göra ett nytt försök till att lägga Theo och sedan hoppas jag på att kunna somna några timmar i soffan så den här dagen lär jag inte se mycket av…

Tips på avvänjningsmetoder vad det gäller nattamningen tas mer än gärna emot!!!

5 reaktioner till “Lika trötta, lika ledsna, lika förbannade…

  1. Ibland är det mindre kul att vara mamma helt klart. :/ Hoppas den här kvällen och natten blir bättre! Några bra tips i frågan har jag inte. Sam slutade av sig själv vid 3 månader som tur var.

  2. Nej men fy fasiken så jobbigt det där lät. Sömn är A & O för att man ska vara en bra förälder, iaf för mig. Jag har tyvärr inte något bra tips angående att sluta amma. Jag slutade när Wilton blev 8 månader, han kunde ligga o tutta massor. Bestämde mig att NU får det vara nog, nu ska vi båda få sova. Erbjöd välling ist och tillslut funkade det. Jobbigt i ett par dagar, sen inga problem alls. Styrka till dig/er. Kramar

  3. Åh vad jobbigt! Jag slutade när Viggo var 6 månader, han ville äta varannan timme på natten, det blev bara för jobbigt. Jag gav välling på kvällen och på en vecka gick vi från helammning till smakportioner + välling utan några problem. Han fick två tänder i precis samma vecka så det var som om han var redo att sluta amma av sig själv. För mig kändes det så konstigt men efter bara någon vecka med gladare och nöjd bebis som nu sover från 20-07 kände jag mig helt plötsligt friare! Inget råd till dig kanske bara hur jag gjorde men jag hoppas du hittar vad som funkar!

    Kram och hoppas du får sova lite!

  4. Du är en kämpe som tar tag i det redan nu. Jag väntade med min dotter tills hon var 9 månader och Gud vad det var svårt! Hon kunde gallskrika i en hel timme innan hon somnade igen och detta hände 2-3 ggr per natt. Vi försökte ge henne vatten istället i flaskan men hon blev sur när hon upptäckte att d var vatten. Det var bara att kämpa och inte ge upp. Vagga henne medans hon skrek tills hon somnade. Första veckan var svårast, tog totalt tre veckor innan hon gav upp och slutade vakna på nätterna. Det är svårt, men man ska inte ge sig! Nu är det värt det. Hon sover 12 timmar från och med att hon lägger sig. Vaknar inte en enda gång. Så kämpa på!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s