Jag vet inte riktigt vad som hände men helt plötsligt var mina krav på mig själv skyhöga och jag antar att jag verkligen inte ville misslyckas. I över 3 års tid har jag varit gravid, mammatjock, gravid och mammatjock igen och just nu är jag bara så less på det! Jag älskar mina barn över allt annat och jag hade gjort precis samma sak igen utan att blinka men trots det är det något jag saknar. Den där glada lilla tjejen som sminkade sig på morgon, som tog tiden för att måla naglarna om kvällarna och som kände sig på topp.
Till helgen blir Theo ett halvår och jag hade satt målet att gå ner 20 kilo tills dess, 2 kilon återstår och jag ville verkligen lyckas men det slog över big time och i 2 dagar stoppade jag i mig mer socker än på länge. Satt igår kväll med världens magont och kände att nä vad håller jag på med? Nu räcker det!! Oavsett när mamma kilona är borta så är jag på god väg och dom kommer att vara borta inom några månader i alla fall. Och tills dess kan jag faktiskt vägra bära mjukisbyxor varje dag, undvika att gå osminkad varje dag och se till att jag faktiskt får en liten tid på morgonen för att göra mig i ordning trots att Theo ska ammas, somna om, Tindra ska kläs på, serveras frukost, komma iväg till dagis etc…
Lite mer mammatid helt enkelt!
Tassar & små tår... 
Att det är tuffa krav du ställt på dig själv har du ju själv insett och det är väl ett steg åt rätt håll. Glöm inte hur jäkla duktig du är!
Jag lämnade medvetet den sminkade, hippa tjejen bakom mig många år innan jag blev gravid så jag har ingen sån att längta tillbaka till. Men en lättare och piggare Sandra önskar jag mig. Och så den där promenadfriheten då… 😉
Kram!
Styrkekramar till dig. Jag känner igen mig så mycket i det du skriver, jag hade en sådan dag igår då allt bara va skit och ja kände mig tjockare än någonsin och en dålig mamma som inte hinner med det ja vill. Jag tycker du är superfin, har sååå himla fina barn, ditt hem verkar perfekt och din blogg och dina bloggbilder gör mig avundsjuk, för de är helt bedårande. Du har varit jätteduktig med viktminskningen och jag vet att du kommer fortsätta vara det. Man får ha sina dåliga dagar, men när man väl har dom är det förjävligt, tur det vänder. Ville bara skriva av mig, kanske känns liite skönare att veta att du inte är ensam om dessa känslor/tankar ibland. Ta hand om dig.