September står runt hörnet och jag får blicka tillbaka på sommaren med stor sorg i hjärtat. Vår sommar har varit otroligt tuff, vi har gått igenom saker jag inte skulle önska någon…
Men jag har trots det en handfull minnen som jag håller hårt i, då vi har andats lite lättare för en stund och då barnskratten har varit ljuv musik. Det är dom stunderna jag lever för och jag hoppas att dom snart fyller vårt liv till bredden igen…
Det är fruktansvärt att känna sig så ensam, samtidigt som ensam är allt jag vill vara just nu. Bearbeta, sortera och avverka de tankar som snurrar i huvudet på mig. Vissa dagar tänker jag inte alls utan bara är, då känns allt så overkligt precis som ett stort skämt.
Mitt i allt elände så finns det tre små liv som växer och frodas. Som skrattar så dom får ont i magen, som äter alldeles för mycket chokladsås på sin glass och som gråter krokodiltårar när dom inte kommer överens. Och det är dom som trots allt tar oss framåt och lättar upp vår vardag…
Jag älskar er så min fina lilla Barnaskara!
♥
Tassar & små tår... 
Låter otroligt tufft för er. Stor kram från mig 💕