I lite ny tappning…

M Å N D A G…

En ledig dag bara för mig själv, jisses vad jag behövde den här dagen.

Gjorde gymmet tidigt efter dagis/skollämning och är äntligen på gång igen efter sjukdom och smärta. Älskar den där känslan som infinner sig när man är frisk igen, känslan av att vara oövervinnerlig. Ja för så känns det, trots att jag bär på smärta vareviga dag så känner jag mig oövervinnerlig och som att jag har världen vid mina fötter. Inget ska få göra mig mindre värd eller stå i vägen för att leva livet fullt ut…

Det här med växter och små kattjejer är ju en intressant kombination. Köpte några fler taggiga små saker som i alla fall får vara ifred. Tror vi haft turen med två tjejer som väldigt sällan smakar på våra växter men just denna har inte fått vara ifred så den fick åka i soporna…

En tom pappåse, det är grejer det…

När Lillasyster fyllde två var meningen att hon skulle fått vårt gamla leksakskök fast i lite ny tappning. Tyvärr fanns varken tid eller energi att hinna få det klart i tid.

Köket gjordes till Liten när hon fyllde 1år och har varit älskat av både henne och Lillebror som fick ärva det när han fyllde 2år. Köket har varit vitt/rosa och blått/grått för att nu bli grått/vitt. Tänkte mig att den färgglada trämaten ska få ge liv åt köket, känns lugnare för ögat och konstnärssjälen på så vis…

Med lite hjälp förstås…

Konstigt att känslan av ensamhet är så stark när jag aldrig någonsin är ensam. När Vin flyttade blev det så påtagligt att jag förlorat två hundar under en väldigt kort tid. Tira fattas mig precis varje dag och jag önskar att det inte gjorde så fruktansvärt ont i hjärtat när jag tänker på henne. Vågar så sällan låta tankarna vandra dit när det fortfarande gör så ont…

Jag är evigt tacksam över min tant och att hon alltid finns där, att hon aldrig någonsin låter mig vara själv och att hon ligger nära nära mest hela tiden. Att hon känner smärtan med mig och alltid borrar in sitt lurviga, kloka huvud i mitt knä när jag känner smärta i hjärtat. Så himla tacksam över henne…