Den 8 mars på Sveriges kvinnodag stod jag hemma i köket med Tindra och bakade drottninggrottor. Jag hade ont i kroppen och gjorde mitt bästa för att sysselsätta mig och Tindra för att slippa känna för mycket. Dagen innan hade jag promenerat till och från dagis med vagnen och trodde helt säkert att värken var på grund utav det….

Tindra var allt annat än arbetsam vid läggningen och jag hade så ont att jag inte kunde sitta still där inne så vi gick ut och la oss en stund i soffan och jag började fundera på hur det var det kändes med värkar egentligen.
Eftersom jag började bli lite osäker ringde jag in till förlossningen och förklarade att jag glömt av hur det kändes och att jag trodde att jag kanske faktiskt hade värkar. Efter att barnmorskan hört en av värkarna under samtalet sa hon till mig att ringa hem Mattias och ringa barnvakt för att komma in till förlossningen. Och då fattade jag att det faktiskt var på riktigt…
Mattias var hemma efter någon halvtimme och strax därefter kom farmor för att passa Tindra. Jag knåpade ihop en ”bra-att-veta-lista” till farmor samtidigt som jag packade bb-väskan ( som jag svor skulle vara klar i tid ) och uppdaterade bloggen och sedan åkte vi…

Eftersom Tindras förlossning tog 17 timmar och vi båda knappt ätit var jag prompt besluten att vi skulle svänga förbi Mc donalds för att ladda batterierna med en massa fet mat. När vi nästan var framme och Mattias svängde av mot Md fick jag en värk och Mattias frågade om han skulle fortsätta? Ja, kör!! sa jag. Eller vänta, nä vänd vi hinner inte!! Istället stannade vi på macken och köpte varsin macka och yoghurt för att sedan åka den sista lilla biten till förlossningen.
Medan M parkerade bilen stod jag i korridoren på förlossningen och andades igenom några värkar, ringde på klockan och blev insläppt av barnmorskan…
Väl inne mätte hon hjärtljuden och värkarna och bekräftade att förlossningen var på gång…

Efter en snabb undersökning visade det sig att jag bara var öppen 3 cm och jag fick frågan om att bada. Vilket jag gärna ville då det underlättade en del under Tindras förlossning. Efter ca 20min kändes värkarna mer intensiva och jag började känna mig obekväm i badet och bad om att få komma upp.
Barnmorskan berättade att öppningsskedet kunde dröja några timmar trots att man var omföderska så vi väntade oss några timmar med lustgasen och jag bad om Epidural för att få en liten paus. Värkarna kändes mer och mer intensiva och efter bara några minuter med lustgasen fick jag en sån himla lust att trycka på, som att jag inte kunde hålla emot längre. Barnmorskan satt med nålen i handen på mig och sa till Mattias att nu är det nog försent med smärtlindring…

Hon bad honom ringa på klockan efter hjälp och samtidigt tryckte jag på och efter några sekunder precis innan den andre sköterskan kom inspringande var huvudet ute. Det tryckte på igen och jag krystade en gång till och trots att barnmorskan bad mig hålla emot var jag bara tvungen att trycka och vips så var kroppen också ute. En frisk liten pojke la hon upp på magen på mig och det enda jag kunde titta på var allt hår han hade!!
Tindra hade inte många hårstrån och var helt blond så jag var alldeles förbluffad över det långa mörka håret. När jag väl låg där med honom i famnen kändes det så självklart att vi fick en liten lillebror. Trots att det gick så oerhört fort och han var ute på mina två krystvärkar sprack jag inte alls och allt såg jätte fint ut…

Den efterlängtade smörgåsbrickan avnjöts under tiden de gick igenom Theo och vi satt och småpratade och tittade på vår son. Pratade om namnet om Theo passade och om allt hår, att det faktiskt blev en son och hur smidigt det hela gick. Jag kände mig precis som vanligt och ville bara åka hem efteråt. Vi kom in till förlossningen strax efter fyra och Theo föddes 17.50 så hela förlossningen tog knappt 2 timmar…

Theo ligger på vågen och blir vägd till 3330g och mätt till 49cm bara några minuter gammal…

Den stolta pappan…

Natten på bb spenderades tillsammans med 3 andra mammor vars barn grät i omgångar. Theo sov hela natten med undantag då han vaknade och ville snutta eller blev väckt av de andra som levde om. Jag kunde inte sova alls då de andra barnen skrek och en av mammorna nervöst pratade högt för sig själv när hennes son skrek. När jag äntligen lyckats få någon timmes sömn väcktes jag av de ena parets väckarklockor var av den ena var låten ” I´m a barbiegirl ” varför man nu skulle vilja vakna upp till den??
Vid lunch var besiktningen av Theo äntligen gjord och Mattias & Tindra kom och hämtade oss. Lyckan i hennes ögon när hon fick se sin lillebror var obeskrivlig och jag frågade vad han skulle heta och hon svarade ” Thejo ”

Både jag och Mattias var förvånade över hur snabbt det gick och hur smidigt allt var och jag skulle utan att blinka kunna göra om det. Efteråt har jag känt mig riktigt bra och inte alls lika öm som jag gjorde efter Tindra. En riktig drömförlossning skulle man väl kunna säga. Och känslan av att älska det lilla knytet var precis så otroligt som med Tindra. Jag är lyckligt lottad över att ha fått två friska underbara barn som vi älskar över allt annat!!!
Lilla lillebror endast någon dag gammal…

