Det händer inte så mycket just nu. Hela november är en rätt lugn och härlig månad för oss. Inga krav och inga måsten alls utan bara en massa tid för oss själva. Hundträning blir det 1-2 ggr i veckan men inte mer. Mest för att Nea ska få sin aktivering och få komma ut och träffa alla på klubben.
Sen Caddy lämnade oss har Nea ändrat beteende vad det gäller vaktande, vilket inte är så konstigt när hon helt plötsligt måste ta på sig det som Caddy alltid gjort åt henne. Under sommaren har vi sett hur hon skrämmer bort Rådjur och andra ovälkommna djur runt tomten men det intressanta är att efter Mh:t har hon annamat samma beteende mot främlingar. Vilket inte alltid känns så kul. Men jag är helt övertygad om att det kommer att släppa och att vi får lägga en hel del energi på att hjälpa henne ur det här. Att hon aldrig kommer vara älskare av främlingar gör mig absolut inget men att hon ska behöva känna sig osäker bland dom är inget jag vill. Så det är väl där vår fokus ligger ett tag framöver.
Idag jobbar jag kväll och jag känner mer och mer hur tröttheten smyger sig på, jag orkar inte alls lika mycket och håller sällan samma tempo som annars. Som tur är så förstår ju arbetskollegor att jag behöver mer pauser och att det går lite långsammare. Annars mår jag riktigt bra just nu, illamåendet är så gott som bortblåst och inget jag saknar.
Något riktigt mysigt hände här om dan, vi stod och lagade mat när bebis där inne sparkade ordentligt för första gången! 3-4 sparkar med kraft som nästan gjorde lite ont, mysigt…
Tassar & små tår... 
Visst är november en härlig månad…grått å tråkigt väder som gör att man kan stanna inne utan att ha dåligt samvete ;o)
Coolt det där med bebissparkarna!!!
Ses i morgon!!!
Massa kramar Linda.
Mmm, sparkarna är underbara!!! 🙂
Det där med att gapa på folk gjorde Dizzy också ett tag efter Mht och hon är ju ändå en människoälskare av stora mått. Men det är precis som att de på MHt lär sig att det är lite tufft att skälla och kaxa sig liksom! 😉 Med lite tålamod och träning går det alldeles säkert över för Nea, det är jag övertygad om.
Kramis
Ledig i helgen?
Ja, det gäller verkligen att ha tålamod – Winston skäller fortfarande… Han förändrades ganska märkbart efter sitt mh, tyvärr. Han skäller fortfarande på ”spöken”.
Fortsätt nu att njuta av lugnet o ha det bra!
Kram på dig!
Ja, det var hur coolt som helst att se den leva loppan därinne! Men jag längtar ännu mer efter att få känna den, som du gjort nu…
Och jag visste ju att jag var gravid när både du och Sandra ”kom ut”, så jag har suttit här hemma och bara gnuggat händerna av nöjdhet, och sett fram emot hund- och barnvagnspromenader. =P
Kram på er!!
November är en ”tråk” månad, vilket gör att den är kravlös som du säger. Men det som stör mig mest är jag blir så ofantligt trött över detta regrusk och mörker… Inte mycket energi finns för annat *suck*.
Skoj att du känner bebissparkar i magen 🙂
Det där med skällandet.. har jag inga alls tips på. Silva sköter den biten och Space säger ingenting. Jag vet att jag ska sköta den biten med tack och hej, nu tar jag över. Men har inte lyckats där, tyvärr. Lycka till!
Kram
Åsa med flock
Lilla magen! Gud va mysigt!
När har ni tid och träffas? Kan vi inte bestämma någon dag som ni skulle kunna komma hit? Mats är så nyfiken på Nea efter att ha sett busbilderna ihop. Säg något datum så får vi se om vi kan ordna något?