Igår blev Tindra 9 månader och verkligheten börjar komma ikapp mig. Jag börjar sakta inse att mammadagarna lider mot sitt slut och att jag framöver kommer få sakna min underbara lilla tjej om dagarna. Något som just nu känns ganska smärtsamt!!
Tindra är ett så snällt barn som skrattar och ler mest hela tiden. Är hon ledsen så beror det oftast på nått speciellt. Hon sprider sån glädje vart hon än kommer och flörtar hejvilt med folk i affären. Får ofta höra kommentarer som; Åhh, så lugn hon är och vad snäll hon är!
Idag såg jag att två till tänder är på väg att spricka igenom. Denna gången är det vampyrtänderna i övre tandraden. Hon kommer säkert se jätte rolig ut med ett jätte glapp där uppe *hihi* Tindra har börjat få upp aptiten och äter nu en riktig liten portion, vi har slutat helt med burkmat och lagar hemlagat! Flaska har ju alltid varit lite svårt med henne men nu dricker hon både smoothie och välling utan problem. Läggningsrutinerna fungerar jätte bra och vi ger henne välling i famnen i soffan och går sedan in och lägger henne och oftast sover hon strax innan 19.00. Hon sover hela natten i sitt egna rum och kommer in till oss runt 7 då jag ammar. Senaste veckan har hon velat gå upp efter hon ammat och sitter och pillar med leksaker tills hon ska vila runt 9-10 tiden.
Något hon började med för några veckor sedan är att gosa!! Hon är så underbar när hon lägger huvudet på min axel och gosar in sig. Hon kramas på riktigt och blir så glad när man kramas med henne. Min underbara lilla docka!! Hon kryper utan problem och ställer sig upp mot det mesta. Stå helt själv kan hon inte riktigt än då balansen inte riktigt är helt 100. Hon börjar ta för sig lite mer och intresserar sig för andra barn, något hon inte alls varit speciellt intresserad av förut.
Pappa är riktigt mysig nu och han hjälper nu till att lägga henne både på dagarna (helger) och på kvällarna. Dom är hemma ensamma ibland och har det så bra så Mattias brukar skämta att dom inte behöver mig längre ;0) Det känns jätte kul att dom två har ”bondat” och det värmer i hjärtat att se den kärlek dom delar!!
Ja hon betyder verkligen allt för oss!! Vi älskar henne mer än livet själv och vi är så glada och stolta att hon är våran!! Vårt lilla hjärta!!
Vår andra lilla dam mår bättre och bättre och har börjat uppskatta Tindra mer och mer. Hon har alltid tyckt att det har varit jobbigt med barn som är lite stojiga så när Liten började krypa tyckte hon det var lite jobbigt ett tag. Tindra lämnar henne oftast ifred och de tillfällen hon kryper mot henne flyttar Nea på sig bara. Det ska bli underbart kul med en liten syster. Jag tror vi kommer se den glada lilla valpen vi hade när Caddy levde igen! Hon är saknad och jag längtar efter att få ge henne en livskamrat!
Tassar & små tår... 
