God förmiddag... Idag är en sån där dag då jag helst av allt bara vill dra täcket över huvudet och vakna upp imorgon. Jag blev alldeles sentimental framför tv:n i morse och satt och funderade på hur fruktansvärt fort tiden går. För första gången i sitt liv lämnade Tindra mig i hallen på dagis för att springa in till sina små vänner och leka. Varenda dag tar jag henne i famnen och ger henne en puss i pannan innan jag lämnar över henne till fröken och medan jag sedan går mot bilen står dom och vinkar i fönstret tills jag åkt, men inte idag…
Självklart borde jag hoppa upp och ner av lycka att hon trivs och ser fram emot att få träffa sina vänner men inte idag för idag gör det lite extra ont i mammahjärtat! Och eftersom att jag kan så skyller jag det hela på graviditetshormonerna som just nu stormar i kroppen…
Världens finaste unge och tänk att hon är min!! Ännu mer ofattbart är att vi snart är en till i familjen, en till att älska och en till att förundras över…
Bilderna är tagna på vår veranda i våras då Tindra staplade runt här på knaggliga ben, i år kommer det vara mycket som är annorlunda när hon nu obegränsat tar sig runt och upptäcker trädgården på ett helt annat sätt…
Hur fin vintern än är nu när den äntligen är här så är det ändå våren som värmer mitt hjärta just nu och mer än någonsin vill jag hålla det lilla knytet i famnen och känna mig lätt igen!
Japp, idag är en sån där dag…
Tassar & små tår... 