Det blev visst en liten paus här inne…
Hela sommaren har pappan byggt tak och trappa till vår fina altan och målandet har varit lite upp till mig. Typiskt mig så ville jag skynda på och få färdigt så vi hann njuta innan hösten och mycket riktigt spenderade jag nästan en hel vecka på att måla varje chans jag fick. Gick rätt så bra tills jag gav mig på taket. Fick taket målat men priset var det inte värt, gick fullständigt in i väggen av smärta och tappade allt för några dagar.
Jag hanterar smärta allra bäst i att bara få vara ifred, inte helt lätt med mina små men sakta började de lägga sig lite. Världens finaste vän kom förbi med en helt ljuvlig bukett och bästa doftljuset för att pigga upp. En liten promenad och lite sällskap senare kändes det varmt i hjärtat. Hon är så fin min vän som alltid bryr sig om sin omgivning ♥ Ja, ni som känner henne vet precis vad jag pratar om…
Nu äntligen börjar jag känna mig mer som mig själv, smärtan är åter hanterbar och jag kan tänka bort den i mesta mån.
♥
Tänker att en dag ska den inte få finnas alls…
Tassar & små tår... 
Stor kram. Ja, hon är fin hon!