Altanen · Bebis · Hemma hos oss · Lillasyster · Sommaren · Utomhus

Staplande steg…

Idag har åter regnet legat tungt utanför och sommaren känns redan långt borta. Den varade inte så länge men trots det har den varit fin på många andra sett. Lillasyster växer så det knakar och tränar för fullt på att gå. Hon blir så till sig så benen skakar av lycka och där faller hon oftast ner, lite svårt att hålla balansen så men det löser sig tid nog.

Liten & Lillebror har båda tagit sina första staplande steg efter den där gåvagnen och likaså Lillasyster…

DSC_0137

DSC_0155

DSC_0160

Och så tungan rätt i mun, alltid den där gulliga lilla tungan som sticker ut…

DSC_0164

Hon är verkligen en blandning av sina syskon, framåt och fartfylld som Liten och öppen och glad som Lillebror. Så högt älskad hos oss alla och så självklar i vår familj…

DSC_0168

Nu väntar sängen och imorgon ska vi äntligen få veta vikt och längd på vår nyblivna 11 månaders! Dröm sött vänner!!!

Livet · Whiplash

Väggen av smärta…

Det blev visst en liten paus här inne…

DSC_0122

Hela sommaren har pappan byggt tak och trappa till vår fina altan och målandet har varit lite upp till mig. Typiskt mig så ville jag skynda på och få färdigt så vi hann njuta innan hösten och mycket riktigt spenderade jag nästan en hel vecka på att måla varje chans jag fick. Gick rätt så bra tills jag gav mig på taket. Fick taket målat men priset var det inte värt, gick fullständigt in i väggen av smärta och tappade allt för några dagar.

Jag hanterar smärta allra bäst i att bara få vara ifred, inte helt lätt med mina små men sakta började de lägga sig lite. Världens finaste vän kom förbi med en helt ljuvlig bukett och bästa doftljuset för att pigga upp. En liten promenad och lite sällskap senare kändes det varmt i hjärtat. Hon är så fin min vän som alltid bryr sig om sin omgivning ♥ Ja, ni som känner henne vet precis vad jag pratar om…

DSC_0126

DSC_0131

Nu äntligen börjar jag känna mig mer som mig själv, smärtan är åter hanterbar och jag kan tänka bort den i mesta mån.

Tänker att en dag ska den inte få finnas alls…