Det finaste jag har…

Idag är Tindra hela 3 månader! Tiden sen hon kom har gått jätte fort samtidigt som det känns som att hon alltid funnits här. Att vara mamma är verkligen det mest otroliga en människa kan uppleva en gränslös kärlek utan dess like. Men att vara mamma är samtidigt inte helt lätt, att aldrig mer sätta sig själv i första hand eller att aldrig mer bara behöva tänka på sig själv. När Tindra var ca 3 veckor skulle jag gå bort med Nea och hämta posten (ca 200m från huset) och insåg vilket jobb det skulle bli, jag kunde inte längre bara gå bort och hämta posten! Det var då poletten trillade ner…

Men jag älskar henne mer än livet själv och hon är verkligen det finaste jag har!

Just nu drar hon sig själv upp om hon sitter i knät liggandes mot knäna med ryggen och sitta är spännande, hon vill mer och mer stå på egna ben och försöker även krypa när man lägger henne på golvet. Hon greppar för fullt och vill använda händerna till allt även om hon inte riktigt förstår sambandet. Allt ska smakas på och fingrarna utforskas noga just nu, det skulle inte förvåna mig ett dugg om hon snart börjar suga på tummen.

Jag är trött, ledsen och utmattad just nu. Symtom som antagligen kommer av mina nya p-piller och orken finns inte just nu så vi tar en liten paus från allt och håller oss hemma några dagar.

Grattis till mammas stora tjej!!