Vaknade i morse med massor av energi och planerade att hälsa på storasyster. En mysig liten promenad och besök i glasskiosken kändes väldigt lockande. Dessvärre var hon på jobbet så jag fick tänka om. La mig en stund i soffan för att fundera ut vad jag skulle göra istället och efter en halvtimme kände jag mig helt orkeslös och inte ett dugg sugen på att göra nått. Efter ytterligare en halvtimme kände jag att nått måste jag ju göra idag och bestämde mig för att dra mig runt kyrkan med Nea, vi kom till brevlådan när jag kände att det inte alls skulle gå. Bebis trycker på nått fruktansvärt idag och det gör det svårt att gå. Har en hel del värk i svanken/ryggslutet oxå.
Den senaste tiden har jag tänkt väldigt mycket på Caddy, det är snart ett år sedan han blev sjuk och det känns minst lika jobbigt idag som då. Det kommer alltid vara något som saknas i vårt liv. Han var en sån glädjekälla och en otrolig charmknutte vår älskade Caddis!! Min älskade lilla vän…

Klart att han är saknad. Klart att du fattas honom. Vi har tack och lov våra minnen och våra bilder att ta till när det blir som jobbigast.
Kram
Skoj med folk som följer, hoppas att det sätter fart på riktigt nu snart.. Dessa förvärkar gör mig tokig! 🙂 Kram!
Jag tycker så synd om dig vännen, SÄRSKILLT när du har ont, hoppas att hon/han snart vill komma ut…vi håller alla tummar å klor…
Å Sötaste Caddykillen!!!!!! ❤ Saknar honom jätte mycket, han lämnade ett mycket STORT tomrum när han vandrade vidare älskade nallen!!!
MASSA STYRKEKRAMAR från oss!!!!!