Uncategorized

Orkeslösheten är ett faktum

Orkeslösheten har varit total denna veckan som ni kanske märkt. Har jobbat sen fredag förra veckan och njuren har börjat krångla igen så igår gav jag upp och gick hem från jobbet. Idag spenderas mestadels i soffan vilket känndes mer än nödvändigt.

Här kommer några utlovade bilder på förra veckans besök. Först åkte vi ut till Maria, Rocky och lille Malte där vi tog en härlig promenad och sedan åt god mat och ännu godare kaka ;0) Det är alltid lika trevligt att spendera en dag med dom och riktigt roligt var det att få träffa lilla Malte!

Under tiden vi åt lunch fick hundarna varsit ben och när Malte kom nära Nea så morrade hon och efter det gjorde Malte precis likadant när Nea gick förbi honom *hihihi* Riktigt gulligt hur den lille lärde sig försvara sitt ben.

På torsdagen fick jag ett oväntat samtal från Tritons matte som var sugen på promenad så dom kom bort till oss och vi tog en lång tur upp mot sjön. Det går ju inte riktigt lika snabbt på promenaderna nu för tiden ;0)

Nea tyckte Triton var hel mysig och deras lek påminnde väldigt mycket om hur hon leker med favoriten Milou.

På bebis fronten händer det ganska mycket just nu, det rör sig för fullt där inne och det är riktigt mysigt att ligga och titta på magen när den rör sig som mest. Hickar gör den lille krabaten titt som tätt några gånger per dag. Och funderingarna kring att bebis faktiskt kommer snart blir bara mer och mer verkliga.

Kroppen känns mer och mer som en ballong, dock inte lika lätt som en! På jobbet går allt man gör i slow motion och många börjar fråga om det inte är dags att gå hem snart? och jo det är det. Bara 3 veckor kvar!! Nedräkningen har börjat och längtan över att inte behöva ta mig till jobbet är starkare än någonsin.

Pratade precis  med Sandra om känslan att inte kunna böja sig ner längre, ett problem vi båda märkt komma smygande på sistonde. I jobbet är det himla opraktiskt speciellt då fingrarna är svullna och jag tappar saker hela tiden.

Nog pratat för denna gången, ska försöka att inte dröja för länge till nästa…

4 reaktioner till “Orkeslösheten är ett faktum

  1. Kurt hickar ingenting… El inte så jag känner det iaf.

    Triton är en sötnos! Vilken härlig teckning i ansiktet! Och så en Monstersvans på det! 🙂

    Syns imorgon!

  2. Hickningar och att inte kunna knyta skorna!! Det känner man igen!! Som tur är går det ju över och annat kommer i stället, babysar är mysigt och så luktar dom SÅÅ gott! Ha det bra så länge…

  3. *studerar sina fingrar* Är det därför jag tappar saker hela tiden?! Blir ju halvt vansinnig på att allt bara glider ur händerna, ffa som det ju inte är jättebekvämt att böja sig. =)

    Mysigt att känna den hicka, hoppas det dyker upp här oxå framöver. =) Kram på er!

Lämna ett svar till Yohanna Avbryt svar