Mollymys och Nea & Mejas Mh

I Lördags fick vi fint besök av Kicki och Molly och vi begav oss upp till sjön. På väg upp till sjön kände töserna av varandra lite och sen var det bara att tuta och köra i vattnet.

Molly tyckte det var jobbigt när Nea ville ta närkamper och sa ifrån några gånger men Nea lärde sig det snabbt och roligt det hade dom.

Enligt Nea kan man inte gå i skogen utan att komma tillbaka som en skitgris!!

När vi kom hem hade Mattias handlat lite färskt bröd och pålägg så vi tog oss en välbehövlig fika som avslutades med Kickis goda bakverk *mumma* Det var verkligen jätte kul att få lära känna både Kicki och Molly i verkligheten och fler möten blir det absolut! Tack för en härlig promenad tjejer!

Ja, i söndags åkte vi upp till Götene för att äntligen få göra Neas Mh!! Strax efter vi anlänt kom Linda & Jojje (och Milou givetvis) som skulle göra oss sällskap under dagen. Någon timme efter kom Lena & Lizlott körandes i 200 knyck (lite sena). Men det hela var försenat och alla kunde slappna av.

Först ut var Nea och här kollar vi tänder och känner igenom. Den här delen gick precis som jag trott, hon följer med utan problem men föredrar att vara hos matte.

Leken den var rolig men när trasan hamnar på marken luktar hon av den och konstaterar att den var ju inte hennes.

På jakten springer hon fram och stannar några meter framför för att skälla ut den, många gånger!

Lika så här, hon springer fram och stannar några meter ifrån ”figgen” för att skälla ut honom ordentligt.

Aktiviteten fick vi tyvärr ingen bild på men hon la sig ner ganska snabbt tuggade lite på en pinne och pep några gånger sen låg hon och tittade på publiken.

Overallen där såg jag själv inte så mycket utan hörde bara hur hon skällde, men den var absolut läskig!

Skrammlet var inte så farligt, hon ryckte till och gick fram och kollade utan min hjälp sen var det glömt.

Spökerna, ja även här skällde hon ut dom rejält, hon låste sig mest på det ena spöket och hade inte riktigt  tid med dom båda två.

När vi kom fram blev reaktionen ungefär, jaha var det bara en människa?

På skotten kampade vi och när det första gick av släppte hon trasan och kollade men fortsatte direkt att kampa efteråt och nästa skott brydde hon sig mindre om.

Skott i passivitet gick också jätte bra, hon stog still och kollade lite, ingen större reaktion. Det var riktigt höga skott dom hade och mitt öra susade ett tag efter kan jag lova.  

Efteråt gick beskrivaren igenom hur han hade satt sina kryss och det var några saker jag inte riktigt höll med om som en 3:a på aktiviteten, där tyckte jag att hon borde fått en 2:a och på skotten fick hon en 2:a medans jag tyckte hon skulle fått en 1:a. Men hursom är jag jätte nöjd över lilla Blå och blev nästan lite förvånad över hur bra jag känner min lilla!

Det var otroligt kul att få göra Mh:t och ännu roligare att vi fick dela det med en av systrarna och självklart med våran hejaklack!!!

Sedan var det Mejas tur men det hinner jag inte lägga in nu så det kommer nog imån…

Fortsättning följer…