Igår var det dags för höft och armbågsröntgen för Nea och eftersom hon ändå inte får ställas ut på ett tag så passade vi på. Allt gick bra och nu är det bara den hemska väntan kvar…
Soffan var det enda som gällde för fröken igårkväll och medans lilla trollet sov bakade jag minimuffins till lille Johns dop som är till helgen.
Tassar & små tår... 
Söta lilla Nea på sin pläd!!!
De där sockerbomberna ser riktigt goda ut….
Massa kramar Linda.
Håller tummarna för röntgenresultatet, det vet du! Väntan är ren tortyr…
Usch, det där väntandet är verkligen inget jag avundas dig… Men jag håller alla tummar jag har för att hon är fri runtom!! =) Kram!
Hoppas höfterna är fina 😉 Makea får vänta med sin rtg. Kanske i maj..
Mums vad gott det ser ut 🙂 Md muffins alltså.. däremot skulle jag inte heller ha något emot att krypa ner brevid ea och gosa in mig 🙂
Att vänta är skit jobbigt !! Man önskar att man skulle få svar på en gång !!
Vilka suveränt goda muffinsar du verkar ha gjort !! Jag önskar att jag vore lika kreativ med mina bakverk..men jag klarar knappt en simpel socker kaka
Kram
Marie