Återhämtning…

Livet går vidare var det någon som sa…

Det är visserligen sant men fy tusan vad svårt det är, vad vi än gör är det alltid någon som saknas. När vi packade inför Borås tog det längre tid än vanligt, hur mycket jag än packade så verkade det vara för lite som att något var glömt. Promenaderna är lugna och Nea har blivit en helt galen kontaktsökande hund. Hon har alltid varit riktigt bra på kontakt men det är lite väl mycket nu tycker jag, konstigt problem!?

Hemmet har i stort sett varit orört sedan Caddy lämnade oss, orken att ta tag i saker har inte funnits och saker har hamnat på hög. Men idag har vi börjat ta tag i allt.

Jag har otroligt svårt att släppa honom! Jag försöker vara stark för Nea och håller så mycket inom mig så ibland brister det bara.  Utan henne hade jag aldrig klarat det. Vi båda har förlorat vår bäste vän och sörjer honom djupt.

Tack till alla fina komentarer här i bloggen och Tack till alla som visat sitt stöd på ett eller annat sett!! Det betyder oerhört mycket!