Hela familjen packade vi in i bilen och åkte bort till Härskogen lagom till att solen började gå ner. Promenaden började ganska kaotisk med en övertaggad Tira som drog åt alla håll, när M tillslut fått lugnat ner henne lite tog jag över och vi fick möte med en velig tant med hund som inte kunde bestämma om hon skulle stå kvar eller vilken sida hon skulle gå på vilket slutade i kaos för min del med de två små. M fick ta över igen och trots att jag bara hade vagnen och Nea värkte det i kroppen hela promenaden.

Vill inte riktigt inse att jag egentligen inte klarar av barn och tre hundar med en höggravid kropp och en värkande rygg… Jag vill kunna promenera och må bra men tyvärr har de senaste promenaderna varit hemska efteråt så några långpromenader vet jag inte om det blir de resterande 2 1/2 månader innan bebisen tittar ut. Någon stans måste man väl lyssna när kroppen skriker ifrån!?

Vackert var det i alla fall ikväll och under en kort stund var allt precis sådär fridfullt som jag hade tänkt det från början…

Dröm sött söta vänner