vecka 40 – Tassar & små tår…

Igår fotade jag magen igen och varje gång jag gör det undrar jag om de kommer vara för sista gången. Kommer nog hinna med några gånger till ska ni se. Här är magen i vecka 39 + 3 och i veckan var vi hos Bm igen, Sf-måttet är på hela 37 cm nu så magen är stor men ändå lite mindre än med Liten. Jag ligger på Theos kurva så hade han inte varit tidig skulle jag troligtvis legat på samma kurva som nu. Hjärtljuden ligger på 150 vilket är som sist och de galopperande små slagen är fortfarande lika mysiga att få höra…

Vikten har jag inte riktigt velat kolla de senaste då jag knappt rör mig längre och för att toppa det stoppar i mig alldeles för mycket onyttigt. Finns liksom inte så mycket annat att göra än att äta för orken räcker helt enkelt inte till. Har en massa planer i huvudet på saker jag vill göra, pyssla och fixa med men att ta mig för något just nu går bara inte så allt sånt får komma när jag är på benen igen…

Vi var många som gissade på en tidig bebis även denna gång men tji fick vi allihopa! Idag har jag varit så otroligt trött och lite hängig, det är dagar som dessa då jag bara vill ha det gjort. Sen kommer vissa dagar som är lite bättre och då gör det mig inte så mycket. Ja det är väl så det är de här sista tunga dagarna, upp och ner…

Lillebror sover och Liten sitter och leker med Play Doh så det blir lite återhämtning för min del så ska vi äntligen se till att baka lite när Lillebror vaknat. Önskar mig mer energi idag men troligtvis håller det i sig genom dagen så det är väl bättre att hoppas på en mer kreativ dag imorgon istället…

♥

Ha en fin Lördag vänner!!!

Så kom den, veckan jag inte trodde jag skulle behöva påbörja, vecka 40! Idag har jag gått 39 fulla veckor och nu är det bara en vecka kvar till den lilla ska titta ut, känns konstigt på ett sätt att jag fortfarande är gravid. Vid det här laget känns det som att jag varit beredd i flera veckor men fortfarande inte någon bebis eller några tecken för den delen…

Vaknade upp tidigt av sammandragningar men lyckades somna om efter någon timme, har haft lite under dagen som kommit och gått men inte alls så som förra veckan när vi trodde det var på riktigt. Varje morgon när jag vaknar slås jag av tanken Nähä, inte i natt heller. Trots att jag räknar ner till BF och sedan börjar förbereda mig även för att gå över så finns det en liten del som inte kan sluta hoppas, hoppas på att det bara helt plötsligt sätter igång…

Jag tycker magen ser ut precis som den gjort de senaste veckorna, kan omöjligt tro att den ska sjunka mer då den ligger lågt som det är. Imorgon är det dags för Mcv igen och jag som trodde att det var ett besök jag skulle slippa. Jag hoppas så att hon säger att huvudet är helt fixerat då det varit lite lite ruckbart de senaste gångerna och likaså när vi var på förlossningen. Tydligen är det väldigt vanligt bland omföderskor att huvudet inte fixeras helt förns precis innan förlossningen börjar så det vore en liten tröst att veta att det är nära. Ja nära är det ju vilket som men jag måste erkänna att jag inte alls har lust att gå 3 veckor till med jätte mage och värk i kroppen och sedan behöva bli igångsatt…