Så kom den, veckan jag inte trodde jag skulle behöva påbörja, vecka 40! Idag har jag gått 39 fulla veckor och nu är det bara en vecka kvar till den lilla ska titta ut, känns konstigt på ett sätt att jag fortfarande är gravid. Vid det här laget känns det som att jag varit beredd i flera veckor men fortfarande inte någon bebis eller några tecken för den delen…
Vaknade upp tidigt av sammandragningar men lyckades somna om efter någon timme, har haft lite under dagen som kommit och gått men inte alls så som förra veckan när vi trodde det var på riktigt. Varje morgon när jag vaknar slås jag av tanken Nähä, inte i natt heller. Trots att jag räknar ner till BF och sedan börjar förbereda mig även för att gå över så finns det en liten del som inte kan sluta hoppas, hoppas på att det bara helt plötsligt sätter igång…
Jag tycker magen ser ut precis som den gjort de senaste veckorna, kan omöjligt tro att den ska sjunka mer då den ligger lågt som det är. Imorgon är det dags för Mcv igen och jag som trodde att det var ett besök jag skulle slippa. Jag hoppas så att hon säger att huvudet är helt fixerat då det varit lite lite ruckbart de senaste gångerna och likaså när vi var på förlossningen. Tydligen är det väldigt vanligt bland omföderskor att huvudet inte fixeras helt förns precis innan förlossningen börjar så det vore en liten tröst att veta att det är nära. Ja nära är det ju vilket som men jag måste erkänna att jag inte alls har lust att gå 3 veckor till med jätte mage och värk i kroppen och sedan behöva bli igångsatt…
♥
Håll tummarna för oss vänner att den lilla snart snart vill titta ut! Ha en fin dag!!!
Tassar & små tår... 