Eftersom att det sa ”poff” över magen för nån veckan sen tyckte jag att det var dags för en magbild. Så här kommer bild på den lilla bubblan :0)

Magen i vecka 16

Imorse åkte jag och älskade lilla Blå ut till Bollebyggd för att göra vår debut i appellen. Att vi knappt tränat på de nya momenten eller knappt tränat alls var jag inte speciellt bekymrad över då vi inte hade siktet inställt på några vidare poäng utan på att ha kul och lära oss hur appellen går till. Dagens väder var väl inte riktigt önskvärt då det regnat och varit rått hela tiden.

 Det enda säkra kortet igentligen var ju spåret, där vet jag att jag har en otroligt duktig hund med en nos av guld. Resultatet blev 9 och 9,5 då jag glömde ta ut linan helt innan jag började gå efter henne. Lovord i massor av domarna fick jag som tyckte det var jätte roligt att få se en så duktig hund. När man lyckas imponera på domarna blir man ju lite lätt tårögd över sin ögonsten!

Det bästa av allt är ju att vi klarade det och Nea blev uppflyttad till Lägre på första försöket endast 22 månader gammal!! Behöver jag säga att jag är stolt över lilla fröken Blå??

I Lördags fick vi fint besök av Kicki och Molly och vi begav oss upp till sjön. På väg upp till sjön kände töserna av varandra lite och sen var det bara att tuta och köra i vattnet.

Molly tyckte det var jobbigt när Nea ville ta närkamper och sa ifrån några gånger men Nea lärde sig det snabbt och roligt det hade dom.

Enligt Nea kan man inte gå i skogen utan att komma tillbaka som en skitgris!!

När vi kom hem hade Mattias handlat lite färskt bröd och pålägg så vi tog oss en välbehövlig fika som avslutades med Kickis goda bakverk *mumma* Det var verkligen jätte kul att få lära känna både Kicki och Molly i verkligheten och fler möten blir det absolut! Tack för en härlig promenad tjejer!

Ja, i söndags åkte vi upp till Götene för att äntligen få göra Neas Mh!! Strax efter vi anlänt kom Linda & Jojje (och Milou givetvis) som skulle göra oss sällskap under dagen. Någon timme efter kom Lena & Lizlott körandes i 200 knyck (lite sena). Men det hela var försenat och alla kunde slappna av.

Först ut var Nea och här kollar vi tänder och känner igenom. Den här delen gick precis som jag trott, hon följer med utan problem men föredrar att vara hos matte.

Leken den var rolig men när trasan hamnar på marken luktar hon av den och konstaterar att den var ju inte hennes.

På jakten springer hon fram och stannar några meter framför för att skälla ut den, många gånger!

Lika så här, hon springer fram och stannar några meter ifrån ”figgen” för att skälla ut honom ordentligt.

Aktiviteten fick vi tyvärr ingen bild på men hon la sig ner ganska snabbt tuggade lite på en pinne och pep några gånger sen låg hon och tittade på publiken.

Overallen där såg jag själv inte så mycket utan hörde bara hur hon skällde, men den var absolut läskig!

Skrammlet var inte så farligt, hon ryckte till och gick fram och kollade utan min hjälp sen var det glömt.

Spökerna, ja även här skällde hon ut dom rejält, hon låste sig mest på det ena spöket och hade inte riktigt  tid med dom båda två.

När vi kom fram blev reaktionen ungefär, jaha var det bara en människa?

På skotten kampade vi och när det första gick av släppte hon trasan och kollade men fortsatte direkt att kampa efteråt och nästa skott brydde hon sig mindre om.

Skott i passivitet gick också jätte bra, hon stog still och kollade lite, ingen större reaktion. Det var riktigt höga skott dom hade och mitt öra susade ett tag efter kan jag lova.  

Efteråt gick beskrivaren igenom hur han hade satt sina kryss och det var några saker jag inte riktigt höll med om som en 3:a på aktiviteten, där tyckte jag att hon borde fått en 2:a och på skotten fick hon en 2:a medans jag tyckte hon skulle fått en 1:a. Men hursom är jag jätte nöjd över lilla Blå och blev nästan lite förvånad över hur bra jag känner min lilla!

Det var otroligt kul att få göra Mh:t och ännu roligare att vi fick dela det med en av systrarna och självklart med våran hejaklack!!!

Sedan var det Mejas tur men det hinner jag inte lägga in nu så det kommer nog imån…

Fortsättning följer…

Efter helgens besök och lillskruttans Mh är jag heeelt utmattad!! Viljan att uppdatera finns där men dessvärre inte orken. Vi har haft en jätte mysig helg men krafterna tog slut och nu gör jag allt för att återhämta mig.

Bilder och ett riktigt inlägg kommer absolut senast på onsdag!!

Det finns väl ingen som har missat att det råder ”Babyboom”  i Dåårarnas värld och jag kan stolt meddela att även vi ska få tillökning och denna gången av en mindre hårig sort ;0) Lilla bebis är beräknad till 17:e april. Min totala olust till allt de senaste månaderna har berott på extrem trötthet och illamående, det börjar dock kännas bättre nu som tur är! Magen ploppade nästan bokstavligen ut häromdagen så nu finns det ingen återvändo… Vi är otroligt glada över vår lille där inne.

Även om han lämnat oss så är han hos oss alltid. Jag ser honom i Nea varenda dag i så mycket hon gör. Om hon tror att jag är arg på henne så smyger hon sakta bort med lätta steg, precis som han. Idag bad jag henne gå ut ur köket (vi har en list som delar av köket och den ska man ligga utanför) och precis som han smög hon fram och satte sig precis innanför listen. Hon skäller när hon leker med andra hundar, precis som han.

Jag är förevigt tacksam att det bor en liten ängel i mitt hjärta!

Igår kväll åkte vi till ”stora” klubben för lite gemensam träning med Sandra, Andreas och Tezze. Vi har inte varit på klubben sen jag vet inte när och man blir ju helt klart bekväm när ”lilla” klubben ligger 200m utanför huset!!

Hur som helst så var det en välbehövlig träning med bra tips och en magkänsla som säger att det här kommer gå fin fint med bra träning.  Nea & Makea fick vara med på platsen som för dagen var 4min, inga problem där inte för någon av systrarna blå. Mattias fotade lite i mörkret så här kommer några bilder…