Caddys tratt av Mega-size är helt klart en historia för sig. Hur otymplig den än må vara så har han anpassat sig riktigt bra. Vid middagstid sätter han snabbt ner tratten över matskålen för att se så han kommer åt den för att sedan ta upp huvudet och vänta på sitt varsågod, när han hittar mumsigt gräs ute sätter han ner tratten innan Nea kommer och ska smaka ;0) Kan man inte tvätta sig vanligt så får man nöja sig med att tvätta tratten ofta och länge. När han vill mysa i soffan lägger han sig i knät så tratten täcker hela tv:n och lite till så man inte kan annat än titta på honom.
Livet utan tratt är nog efterlängtat såväl för Caddy som för våra knän…
Tassar & små tår... 
ha ha ha hi hi hi. Livet i en tratt verkar spännande!
Aussie under konvalecens är ofta ”fåntrattar”! När Bucks var opererad och hade tratt tror jag inte att han led påtagligt av det. Men det gjorde vi andra; jisses vad blåmärken jag hade efter hans vilda framstormningar, hans goseönskan, hans snurrande i sängen vid min huvudkudde (AJJJ!!!) och när han vill hopp-pussas. Men, det är smällar man gärna tar, när man ser att de mår allt bättre.
Och jag är sååååå glad över att höra att Caddy piggar på sig för varje dag; snart har du tillbaka en alldeles frisk och kry och pigg och gosig nallebjörns-Caddy igen! 😉
Kram på er hela högen!
Lilla söta Caddybubben!!!! Han är verkligen underbar er lilla kille!!!
Hoppas att vi kan ses i helgen!!
Massa kramar Linda.
Men han är iaf väldigt söt i sin tratt! *s*
hihi så söt han är 🙂