3 dagar har gått sedan operationen och Caddy blir starkar för varje dag. Han äter som en häst och spenderar mer tid i köket än någonsin tidigare. Tratten har han så gott som kommit över och plogar sig fram genom det mesta, Nea dyker undan när Caddy kommer med full fart. Det stora såret som går över hela magen låter han för det mesta vara med undantag för några brutala försök att komma åt, dock helt omöjligt med den enorma tratten som tur är! Trött och lite groggy är han hela tiden, inte så konstigt med alla piller han får. Men när vi väl kommer ut är han piggare än någonsin och gör allt för att få springa av sig lite (detta tillåts dock inte ännu!) Han är min Hjälte!!!

Nea är helt underbar med honom, lite nyfiken men håller avstånd och låter honom ta plats och få vara mattes hund så mycket han vill. I mellan åt tittar hon in hos honom i tratten för lite spännande är den allt ;0)

Imorgon kommer mattes hjärta få vara daghund hos S då vi inte vågar lämna honom ensam en hel dag riktigt än. Det känns jätte skönt att veta att han blir omhändetagen!

Tack till alla som kom in till Varvet igår för att peppa oss som sprang! De betydde verkligen mycket att få dela det med er!!!

Loppet gick mycket bättre än jag hade trott och Caddy fanns med mig i tankarna hela göteborgsvarvet runt. I mål kom jag på 2.24tim med kramp i vader och en något trasig rygg. 21km är det längsta jag sprungit och visst var det tufft ibland men förvånansvärt bra kändes det ändå. Idag är det knäna som felar, att resa sig eller sätta sig är inget jag gör i onödan ;0) annars känns det helt ok!

Linda kom förbi med några underbara blommor och en prinsessbakelse (min favorit) i torsdags strax innan vi fick hämta hem Caddy, tack Linda!!!

Ett jätte TACK till alla telefonsamtal, sms och kommentarer här i bloggen!! Det betyder jätte mycket!!