Imorse gav vi oss iväg till Lerum för en liten inoff i ett ridhus. Lite inomhusträning tänkte jag kunde vara bra. Vi kom dit lite halvstressade efter att ha följt en mycket krånglig vägbeskrivning så det var bara att ställa sig beredd då vi var först. Nea var ensam i rasen, vilket var lite trist men men. Hon skötte sig fint och blev BIR enda negativa komentaren var att öronen var något tunga. En medalj fick hon istället för rosett.

Kritik: Vackert huvud, bra vinklar fram, välvinklad bak, korrekt front. Öronen är ngt tunga. Parallel fram och bak. Bra rörelser från sidan.

En låång väntan blev det innan gruppfinalen då det var 31 Schäfrar att gå igenom. Min kompis E var där och tittade med sin moster och hejade på oss. Vi båda fick väl en smärre chock när hundarna sprang inne i ringen och hussar och mattar stog utanför och ropade och kastade bollar!! Vadå Dubbelhandling!!! Runt omkring oss förvandlades det trevliga lilla ridhuset till en tävlingsarena med huliganer runt ringen…. Ja, det var väldigt intressant att se och vilken tur att man inte har den rasen! Nått av det värsta jag sett. Domaren för dagen vad ”Ludde” Olsson och det var mer än märkbart att han tillät det.

När det väl var dags för finalen väldigt lååång tid efter så verkade det mer som en cirkus en något annat. Med i final hade han en Sheltivalp som visserligen var sockersöt men en VALP! Schäfern som var inne var den som blev BIM!! Vi blev oplacerade då han igen påpekade att han störde sig på hennes öron. Vi fick veta av en man att han hade dömt en hane fel då han ”trott” att det var en annan hund som inte ens var med i utställningen denna dagen. Ja, en rörig liten inoff med en domare som kanske inte dömer helt 100 längre. Inget vi kommer göra igen, tackar vet jag de välordnade utställningar där de i alla fall dömer rätt hund.

Caddy och Minja fick busa en liten stund när Nea var klar.