I måndags tog jag med mig Caddy ut på en liten springrunda för att hålla igång min träning lite. När vi nästan var hemma igen stannade jag till vid en äng i närheten och la ett ängspår till Caddy. Spåret fick ligga mycket längre än vad jag hade tänkt då jag fastnade vid Cesar på tv:n men vi tog med oss sele och lina ut i mörkret upplyst av pannlampan. Han var klockren vid apportmarkeringarna, vilket han även var sist, men fumlade lite i mitten vid några vinklar jag hade gjort. Taggad som bara den var han och nästan flög igenom spåret. På det stora hela känndes det jätte bra!

Då vi har tränat en hel del inför lydnaden förra helgen så insåg jag att vi hade en hel del att jobba med inför apellen så idag blev det en genomgång med delmomenten vi knappt övat på och det kändes helt ok. Jag gick tillbaka till grunden och jobbade med det viktigaste och helt clueless är han ju absolut inte så det är bara att vi försöker vårt bästa! Min älskade nalle lyste verkligen idag på planen och det skulle vara så underbart om han någon gång kunde visa det på tävling (det lär ju inte hända men hoppet finns där)

När vi kom hem låg Nea vid dörren och hade haft det lajbans med en tom matsäck som Mattias så fint hade placerat i hallen!! Fy fy sa jag till Nea och hon förstod inte alls att man inte får ha kul med gamla säckar när man till på köpet blir lämnad ensam 😉 Min lilla sötnos…