Vecka 17                                                                    Vecka 38

Satt och kollade igenom lite gamla bilder och hittade denna magbilden som är ifrån vecka 17. Tänk vad liten och lätt lilla magen var då. Att magen skulle bli större visste jag  ju men att den skulle bli såhär stor hade jag ingen aning om. Inte heller kunde jag drömma om att jag skulle lägga på mig mer än 20kg!! Hade räknat med sådär 15kg som jag själv tyckte var alldeles lagom ;0) Nu var det ju inte så lätt att jag kunde bestämma det själv så där, vem vet jag kanske hade klarat det om jag sluppit problemen med njuren. Hur som helst så spelar det ju ingen större roll så länge lilla bebis har det bra i magen.

Nästa helg är det Baby/Barnmässan här i stan och jag och Mattias ska dit och kolla/köpa den sista viktiga saken till bebis nämligen babyskyddet och förhoppningsvis lite mysiga saker till rummet också. Snart kan jag äntligen få frossa i färger och könsbestämma rummet, ser verkligen fram emot att äntligen få veta vem som kurat i magen min.

Igår var mamma här för att hjälpa oss att städa upp inför bebis ankomst och man skulle väl kunna säga att hon gick igenom varenda liten vrå. Hela dagen var hon här och förutom ett litet middagsuppehåll höll hon igång ända in på småtimmarna. Mamma dammtorkade, dammsög, skurade och röjde och Mattias bar ner alla nu torra saker ner till källaren och tog med sig Nea ut för att röja och gräva ännu mera diken. Vad gjorde jag då?? Jo, jag röjde jag med fast på ett lite stillsammare sätt och mellan varven gick jag runt och pekade till mamma och Mattias vart saker skulle flyttas. Innan vi körde hem mamma avslutade vi i soffan med äppelkaka och vaniljvisp.

Idag vaknade vi senare än vanligt och min kropp var verkligen inte med på noterna överhuvudtaget. Att kliva ur sängen och sätta ner fötterna på ett rent glänsande golv var helt underbart och när jag masat mig vidare in till köket och vardagsrummet blev jag alldeles varm i kroppen när jag såg hur underbart vackert hem vi har. Så rent och fräscht och inte en hundhårsboll så långt ögat kan nå. Efter några väl behövda timmar i soffan öppnade vi dörren till altanen och släppte in våren. Mattias ställde upp trimbordet och Nea fick än en gång en genomkörare av den lånade borsten, tyckte verkligen att hon blev naken sist men inte i närheten av vad hon är nu!! Förhoppningsvis slutar hon väl fälla snart och nu när det är så rent så är det mycket enklare även för min höggravida kropp att hålla efter.

Under dagen har vi varit ute i trädgården och röjt upp ordentligt, en egen påskbrasa blev det oxå. Massvis med granris från alla granar Mattias fällde i höstas och mängder av kartonger som blev förstörda av vattnet i källaren.

Idag har varit en helt underbar dag och våren känns redan kommen. Dagar som denna gör att ett lyckorus sköljer över en och tanken på att det snart kommer springa små fötter på det gröna gräset här hemma känns overkligt men underbart!! Trots allt som hänt förra veckan så känns livet riktigt bra idag!!

Hoppas ni får en fortsatt trevlig Påsk!

Vi önskar alla underbara människor en riktigt Glad Påsk!!

Mattias kom hem från jobbet igår med något som irriterade ögat och efter flera timmars pillande och ögonsköljande bestämde vi oss för att åka in till akuten. Vi åkte hemifrån runt kl: 01.00 och blev vidare skickade till Gamlestan där en läkare plockade ut något glasliknande mikroskopiskt ur ögat. Bedövning, salva och en jätte lapp för ögat  senare kunde vi åka hem och klockan hade passerat 03.00. Blev väckt vid 07.20 av Mattias som skulle upp till jobbet och bad mig boka tid på vårdcentralen då ögat fortfarande inte kändes bra. Nu har vi varit där och fått remiss till Mölndal lite senare idag för att en riktig ögonläkare ska kolla på det rödsprängda ögat.

Och för er som tror att vi haft nog med otur så kan jag berätta att vår väg håller på att rasa ihop. För er som inte vet så ligger vårt hus i slutet av en liten grusväg och på ett ställe kör man över en liten bäck, där är nu två jätte gropar som bara väntar på att få rasa. Om/när detta händer finns det ingen möjlighet att ta sig till eller från huset med bil. Det jobbiga är att det varken är vår väg eller kommunens så det finns ingen som vill veta av problemet med vägen heller!! Vart vänder man sig då liksom??

Till råga på allt så är jag enormt svullen idag, har inte varit det på några dagar vilket har varit underbart. Skulle tro att det beror på nattens bilresa och väntan i väntrummen. Som tur är har jag en otroligt händig karl som just nu försöker fixa vägen provisoriskt helt själv med ett öga rödsprängt och svullet. Tycker så synd om honom just nu…

Nea tycker nog att det är lite väl mycket drama här hemma för tillfället och skulle mer än gärna gå tillbaka till våra slappa meningslösa dagar i soffan. Hon älskar att ha husse hemma just nu men så fort dom kommer in somnar hon som en stock  i soffan. Om vår lilla skrutta bara visste vad som väntar ;0)

En annan lite smått irriterande sak är ju att Sam bestämt sig för att bli ett aprilbarn, absolut inge fel i det, men vi är många som väntar på hans ankomst och det skulle vara himla skönt med en god liten nyhet just nu. Ju längre Sandra går över tiden desto mer inser jag att det troligtvis kommer bli så även för mig…