Idag bestämde jag mig för att åka bort till Härskogen med Nea. Vi har ett litet badställe som vi brukar åka till och från parkeringen tar det väl 5min att gå tills man kommer ner till vattnet vilket passar min super gravida kropp alldeles utmärkt ;0) Så fort jag släppte ut henne ur bilen började hon tokspringa som en tok i skogen fram och tillbaka. När vi närmade oss vattnet försvann hon några sekunder och jag kallade in henne varpå hon kom rusandes i 110 genomblöt *haha* jag som trodde hon skulle vara lite feg sådär i början på säsongen. När jag kom ner till vattnet slängde hon sig ut och simmade högt med klumpiga simtag precis som i början när hon lärde sig simma. Mattes hjärta!!!

När vi kom hem fick hon ett ben som numera ligger begravt under altanen *hihi*

Idag är det en vecka kvar till BF och jag lääängtar. Ända sedan Sandra fick lille Sam har det känts tungt, frustrerande och jobbigt. Jag antar att det gjorde det hela lättare att vänta på Sandra för all min fokus var på henne istället för på mig själv. Nu sitter jag här själv och allt som snurrar i huvudet är när kommer min bebis, blir det en flicka eller en pojke, hur kommer den se ut, hur stor kommer den vara, kommer förlossningen gå bra, vilket namn kommer vi välja…. osv. Ja ni förstår säkert vad jag menar.